Studiematerial
1-5 Då vilddjuret - Antikrist - träder fram och utövar våld och förtryck, förföljer de kristna, har Gud tagit “hem” de 144 000 tecknade. De var Guds uträckta hand under en tid av olika hemsökelser och katastrofer Johannes ser Lammet stå på Sions berg jämte de 144,000 som hade Lammets och Faderns namn på sina pannor Då hördes ett brus som av stora vatten, dånet av harpospelare, som spelar på sina harpor. Tänk vad underbart att få lyssna till harpospel! Denna “sångarskara” sjöng inför tronen och inför de fyra väsendena och de äldste vad som tycktes vara en ny sång. Ingen, utom de 144 000 kunde sjunga den sången. De var nu friköpta från jorden. Varför kunde ingen annan? Sångens budskap var deras upplevels. En lovsång om bevarande nåd och “friköpta från människorna till en förstling åt Gud och Lammet”. Dessa var israeler, men de var kristna och därför var de en förstling åt Gud och Lammet. För sång av kristen kvalitet fordras, att man lever i det man sjunger återlöst och ett liv i seger “icke har orenat sig med kvinnor” (sex utanför äktenskapet) De följer Lammet varthelst Han går och ingen lögn har blivit funnen i deras mun”. Den sången måtte ha fröjdat både Gud, Lammet och de äldste;
6- 7 En ängel flyger i himlarymden. Han har ett evigt evangelium som skulle förkunnas för dem som bor på jorden. Ännu i de sista dagarna -frukta Gud, giv Honom äran. Stunden är kommen då Han skall hålla dom,.Tillbe honom som skapat himmel och jord.
8 En ängel proklamerar: Fallet, fallet är det stora Babylon, som har gett åt alla att dricka av sitt otukts vredesvin. (otukt i religiös mening är att tillbe främmande gudar). 2 Tess 2:3-12
9-12 Ännu en varning: om någon tillber vilddjuret skall han få dricka av “Guds vredesvin” plågad ned eld och svavel. Röken av elden stiger upp i evigheternas evigheter. De kar ingen ro, varken natt eller dag, Gud sänder ännu i de sista minuterna en ängel som varnar med de mest allvarliga ord. Gud vill ingen syndares död. Här gäller det för de heliga, ingen kompromiss är möjlig!
13 En röst från himlen säger ‘Saliga är de döda, som dö i Herren härefter. De får vila för sitt arbete, deras gärningar följer dem.”
14-16 Johannes ser att “en som liknade en nänniskoson” här krönt med gyllene krans och har en vass lie i sin hand. En ängel ropar med hög röst: “Låt din lie gå och inbärga skörden. Skördetiden är kommen och jorden är fullt mogen”. Han som satt på skyn, Människosonen högg då till med sin lie och jorden blev avbärgad. Upp. 15:1-5 skildrar hur de blir mottagna.
17-20 En ängel ”som har makt över döden” träder fram från altaret. Denne ropade med hög röst till den som hade en vass lie i sin hand: ”Låt din vassa lie gå och skär av druvklasarna från vinträden på jorden. Deras druvor är fullmogna.” Ängeln lyder, hugger till med lien och jorden blir avbärgad och druvorna kastade i Guds vredes stränga vinpress. Denna syn visar vad som sker nu, då vredesskålarna skall utgjutas över jorden. Det sista av heliga avbärgas. De är saliga att nu få dö. Vi möter dem i nästa kapitel. De mogna druvklasarna är de som är mogna för Guds vredes vinpress. Vi läser om deras öde i Upp. 15:5-8 och kap. 16. |
